När man var liten lärde man sig att man inte skall glo på funktionshindrade. Men hur gör man när man inte har något val?

Tidigare idag mötte jag en man som saknade ett ben. Det var omöjligt att inte se på honom. Det fanns inte någon annan i närheten. Frågan var bara: var skulle jag kolla? Att fokusera blicken på ögonen kändes tillgjort. Han visste förhoppningsvis att jag var mer intresserad av hans handikapp.

Då slog det mig att jag inte hade en aning om, var jag ville stirra. På långt håll kunde man betrakta helheten. Men sen då? Benet fanns ju inte där. Varför skulle jag kolla efter ett ben som inte exsisterade? Självklart kunde jag se på det kvarvarande, men vad var det som var så intressant med det?

Honungen är slut.

Compare people på facebook har sagt sitt igen.

- Lisa, you are more desirable than 98% of 25,817,536 people.

Nu jag har bytt mobilabonnemang. Ringer gratis till tele2- och comviqtelefoner. Samt 3000 fria sms per månad.

100 meddelanden om dagen som jag måste utnyttja. Passa dig!

Klotter. Det här attackerade mig när jag satt på bussen tidigare. Okej, Pontus Carlsson är bög. Eller han är En bög. Det räcker inte att berätta att han sticker ut. Snubben som vill meddela mig om detta sätter ett "en" framför. Jag känner inte den här Pontus. Om påståendet är sant eller ej, hör inte hit. Det som retar mig är att idioten inte vet hur man uttrycker sig.

Vad menar busungen med det där "enet"? Det låter främmande. Det heter inte en bög. Pontus Carlsson på John Bauer är fikus. Inte En fikus!

Jag hatar livet och börjar lista saker jag retar mig på.

• Den stickiga, brännande känslan när man tvättar händerna i alldeles för varmt vatten. Smärtan som håller i sig under en sådan retsamt kort, men samtidigt lång, tid. För att sedan tona bort.
  - Tona är verkligen rätta ordet.
• Ett utav blinkljusen jag cyklar förbi påväg till gymet. Det slår oftast över till grönt precis när jag kommer. Men när det är på dåligt humör, väntar det med att byta färg in i det sista. Precis när jag hunnit stanna och kliva av cykeln.
• När man skall ta sig någonstans och har planerat allting i minsta detalj. För att spara så mycket tid som möjligt ser man till att man är färdig på sekunden. Då man går ut för att sätta sig på hojen upptäcker man att det står fem stycken andra cyklar som blockerar vägen. Inklusive en orubblig moped.

Snöhelvetet smälter bort. Jag kan cykla till gymet idag med.

Varför tänkte jag inte på det tidigare? Nu sitter jag och slår handflatan mot pannan, samtidigt som jag skakar på huvudet. Min vän Google har ju alla svaren! Det tog mig inte mer en några tangenttryck innan jag visste allt jag behövde veta om Daniel Westerberg.

Som lärarna brukar säga när den saknade eleven sitter precis framför ögonen på dem.
- Men är du här, och säger ingenting? Du sitter alldels för nära för att jag skall se dig!

Jag dör snart av nyfikenhet!
- Daniel Westerberg, vem är du?

Jag har storslagna planer. Min ledtråd är:

Äggletning. Som vanligt var jag först att finna det. En orsak kan vara min naturliga instinkt. Den gör att jag, på bara en nanosekund, hittar gömstället. Eller så är mamma bara otroligt dålig på att tänka ut bra skrymslen. En tredje anledning, troligen den största, är att mamma alltid gömmer äggen på samma ställe varje år. Ändå blir hon lika förvånat över hur lätthittade de är.

Förr var de fyllda med godis. Aldrig speciellt gott godis. Vuxna är dåliga på att plocka ut guldkornen ur Icas sortiment. Speciellt de där påskblandningarna. Dem är rena katastrofen. Chokladägg, sega ägg, skumägg och de där alltra minsta. Sockeräggen i pastellfärg. Är det någon som gillar dem, egentligen?

Nej, nuförtiden får jag trosor i mina. Och i år; en salladsmix. Tack och lov att man har blivit vuxen.

Tänkte skriva ett inlägg. Därefter sade det stopp. Har ingenting vettigt att texta här. Tack för din uppmärksamhet.

Videomix har dragit sig ur kedjan och heter numera Hemmakväll. Jag blev så förtvivlad att jag började diska glas.

Dagens bussunderhållning. Det satt en man, med ett typiskt nördigt utseende, på sätet framför mig. I handen hade han en Rubiks kub.

Det är någonting med de här färgsprakande klossarna. De sätter mig i trans. När jag först fått syn på en, kan jag inte slita blicken. Killen var duktig. Han löste den ena sidan efter den andra. Inom loppet av fyra busshållplatser var han färdig. Jag blev förbryllad.
- Det är omöjligt!, utbrast jag.
Andra resande vände sig och såg på mig. Jag stängde snabbt min halvöppna mun och fortsatte bevakningen av kuben.

Rubriksmannen började om. Jag följde de små kvadraterna på sin färd mot rätt plats. Då reste nörden plötsligt upp. Bussen stannade och snart var både han och hans kub borta. Kvar fanns en perfekt gul fyrhörning, fastettsad, på min lins.

Igår var det djungelfylla och jag hade kul. Riktigt roligt. En guldstjärna till den nedvärderade studentfesten. Är redan upprymmd över nästa kalas, där det tydligen skall vara yrkestema.

Fast ett party är alltid ett party. Dagen efter, är inte lika lattjo som kvällen innan. Lägger man till min mytomspunna lördag, är det enkelt att räkna ut att jag är sliten. Det blir en lugnt helg för mig. Är någon intresserad av filmkväll?
- Räck upp en hand!

Jag: Vart kommer pizzabagaren ifrån?
Wille: Moshultamåla
Jag: Va, vart ligger det?
Wille: Vet du inte det?
Mamma: Hänger du inte med, Lisa?
Wille: Det är Kosovos nya huvudstad.
Jag: Va? Är det sant? Men det kan ju inte uttalas så.
Wille: Hur uttalas det då?
Jag: Vet inte.

Fick precis ett mail från Dreamhack.

"Bordsplatserna till DreamHack Summer släpps 25 mars"

Bra att jag fick veta det.

Min nya partner är ingen man. Denne trogne följeslagaren är ett unisex, och heter Sony. Sony Ericsson. S500i i vit version, för att vara specifik.

Äntligen en lirare som inte stänger av sig, ringer upp sig själv eller struntar i sina sysslor i övrigt. Sony har alla funktioner jag behöver. Tack för att du finns.
- Jag älskar dig

ps. Min planerade cliffhanger fungerade inte i lika stor utsträckning jag hade hoppats på. Var den så dålig?

- Det är skönt att vara solo!, är vad jag har svarat när någon har undrat om jag inte saknar en andra halva. Bestämda har svaren blivit.
- Inga partnerskap här inte!
I själva verket har jag länge gått och suktat. I smyg. Allt i hemlighetens namn. Men idag slog jag slag i saken!

Han är underbar. Precis som jag vill ha honom. Såg min hjärtevän första gången för någon vecka sedan. Det var kärlek vid första ögonkastet. Har tänkt på honom sedan dess, och idag blev det vi två. Jag är så lycklig! Det har bara varit flyt, alltihop.

När jag är nykär vill jag helst inte dela med mig av min raring med någon. Egentligen vill inte inte ens avslöja hans namn. Men jag kan inte låta blir. Eller jo. Det kan jag. Om jag skriver att jag talar om det i morgon, kommer de nyfikna att läsa i morgon. Ja, så gör jag!

I morgon avslöjar jag vem han är.

- Cliffhanger!

Förlåt Jesper och Jespers syster. Vet inte vad som flög i mig. Själ verkligen inte saker. Skäms något enormt och begriper inte hur det kunde hända. Jag förstår om jag blir mindre omtyckt för det här. Det var jävligt idiotiskt gjort och inte acceptabelt.

Mitt försvar är att jag inte minns väskan, för fem öre. Det gör förstås inte saken bättre, men det är allt jag kan komma med.

Jag är verkligen ledsen.

Tåg är det bästa stället om man är intresserad utav tjuvlyssning. Här är mitt paradis. När jag letat upp min förhandsbokade plats, försöker jag kura ned mig så gott det går i det nedsuttna sätet. Jag sätter i hörsnäckorna. Men inget ljud! Det är bara en maskering. Ett komplement är tidningen. Gärna en kulturell sådan. Jag måste se djupt koncentrerad ut. Som om ingenting kan störa mig. Sen är det bara att spetsa öronen.

Himmel, vad man hör mycket spännande saker på tåg! Det finns ingen resa jag gått oberörd ifrån. Det är här man lär sig människans olika skepnader. De tjivande paren, de fulla grabbarna och de ensamma, är bara några, av flera, härliga profiler.

Mest gillar jag skandalgänget. De är dem som högljutt bråkar. Hela vagnen blir engagerad. Man ser sig om för att få en medlidande blick, med metydelsen: Jävlar, vad de gör bort sig.

Men snart slår det över. Viljan att ansluta sig till grälet växer. Att bara få slänga en kvick kommentar. För att se vad som händer. Fast det gör jag förstås inte. Jag återgår bara till min kulturella tidning, försöker se koncentrerad ut, och skärper öronen. I smyg.

Det är sista dagen och jag har försovit mig. Toppen!

Debatt. Ebba von Sydow blir bättre och bättre. Jag börjar tycka bra om henne. Inte för hennes modeblogg, utan för att hon är smart.

Megamodebloggaren Blondinbella är ett skämt. Gör bort sig rejält. Stackars tjej. Tandställningen skiner  i ljuset och hon rycker när hon pratar. Fort går det. Låter som ett ivrigt barn som försöker berätta allt spännande som hänt under första skoldagen.

Jag är perfekt.
Du har brister!

- Det är som om apelsinen skulle falla rakt ned i din turban!

Jag tror att han menar "halka in på ett bananskal".

Här är det hemliga rummet i Santoshuset på svt. När jag har vägarna förbi stannar jag och beundrar dörren. Det känns som om det finns någonting värdefullt bakom denna svarta port.

Rummet är låst med en nyckel som är svår att komma åt. Häromdagen fick jag tag i den. Det pirrade i kroppen av nyfikenhet. Jag såg mig omkring och smög fram till låset. Nyckeln behövde vridas några gånger innan det klickade. Just när jag skulle dra ned handtaget hörde jag att någon närmade sig. I panik låste jag dörren igen och hoppade åt sidan för att inte verka misstänkt.
- Lisa, vad gör du här?
Jag rycker på axlarna och ler sådär fånigt som bara jag kan.
- Kom och hjälp mig att leta upp lite böcker.

Det hemliga rummet är och förblir en hemlighet.

Har upptäckt en återkommande trend. Statistiken störtdyker på onsdagar. Är folk extra självupptagna mitt i veckan eller vad är det frågan om? Skärpning!

ps. Jag delar säng med spanioren. Katastrofen var nära, men lösningen var närmre.

Jag är i knipa. Ludde skall ha en spanior på besök och jag är tvungen att flytta ut. Kvinnan jag skulle bo hos har kräksjuka och jag har ingen livbåt. Hemlös. Kommer stå på Järntorget och sälja Faktum. Någonting drastiskt måste ske.
- Ge mig ett hem!

Det gäller litteratur.

Pierre Gilly släpper boken Hur man talar om böcker man inte läst
- Jag älskar den redan.

Har glömt den revolutionerande idén som jag hade tänkt skriva ned. Får berätta någonting annat istället.

Sitter och ser på Rakt på med K-G Bergström på tvåan. Han intervjuar Hans Blixt och Åsne Seierstad. Det handlar såklart om utrikesjournalistik. Ludde spelar handbollsmatch och det är min tur att diska.





Nu bytte jag kanal (har lärt mig att zappa mellan ettan och tvåan). En guide på Grönland i Packat och klart, är inte orolig över den globala uppvärmningen. Flera ton is smälter varje år och hans jobb är att se hur glaciärerna upplöses. Trots det tror han att forskarna överdriver. En intressant man. Tydligen har han även suttit på behandlingshem. Killen med kollen, så att säga.

Det är dags att sova.

Jag är så vansinnigt trött. Igår orkade jag knappt slå på datorn av bristande energi. Nu är det dags att pallra mig ned till bussen. Detta är min finalvecka på svt och jag börjar redan tycka att det är sorgligt. Sitter kvar lite längre varje dag för att suga ut det allra sista ur min praktiktid.

06.53 åker jag tillbaka till Göteborg. Hejdå Halmstad. Det var en lyckad helg, vi ses!

Ganska roligt att jag var helt blå runt munnen när jag gick omkring på Ica. Jag såg ut som en snorunge som har kladdat i sig pastellkritor. Hade ätit blåbär och anade ingenting förän jag var hemma och mamma påpekade min tyfus.

Jag dricker Jäger. Jag är berusad. Ikväll kommer mitt första fylleinlägg. Uppdatera för att bli den tidigaste som läser min packade, oskuldsfulla blogg.

Svenskarna konsumerar i genomsnitt 30 gram kaninkött per år, skrev Metro för några dagar sedan. Här är ett recept på kaningryta från Vreta kaningård!

1 kanin
1 lök
2 morötter
1 paprika
1 äpple
hel kryddpeppar
curry eller gurkmeja
örtkrydda
salt, vitpeppar

Dela kaninen i små bitar och krydda dessa. Bryn i smör, olja eller margarin. Skölj ur pannan och slå över spadet i grytan efter varje stekomgång Dela lök, morötter och äpple i små bitar och lägg dem i grytan. Slå över hett vatten för att få mer sky till såsen. Låt sjuda i cirka 1 timme. Slå av skyn. Red av skyn och tilsätt sedan paprikan skuren i itar. Tillsätt gurkmejan eller curry och smaka av.

Smaklig måltid!

Medan pappa gick och kissade tog jag själv kundvagnen med tre matkassar och gick till bilen. Med nyckeln i hand, stoltserade jag fram till bakluckan och lastade in påsarna. Jag låste fordonet och njöt när jag gick för att ställa tillbaka vagnen. Jag kände mig vuxen för en stund.

Jag är bra på mat. Här är min tonfisksallad.

Det här inlägget vill jag tillägna en pinninginstruktör. Det är lite pinsamt, men jag blir sådär fnittrig när jag går på hans cyklingspass. Känslan påminner om lågstadiet. När man var kär i den snyggaste killen i nian. Helt omöjlig att få. Om man stötte på honom i korridoren brände det till i kroppen och man blev helt ställd. Denna förnimmelsen, fast i en något mildare version.

Han är ett charmtroll utan tvekan. Jag kämpar mest och blir pushad till max under närvarande fredagar. Varför 16.45 är min favorittid är det ingen tvekan om.

Nu sitter jag och fnissar lite för mig själv. Jag längtar redan till nästa gång det blir femte dagen i veckan.

Har precis varit på gymet. Blir inte så mycket av det när man inte är hemma. Har tränat två gånger sen jag åkte från Halmstad, så idag blir det en rejäl genomkörning av kroppen. Nu skall försöka få i mig någon slags föda medan jag väntar på att Hanna skall ringa. Jag saknar Hanna. Saknar Hanna förbannat mycket och hoppas på en superhelg.

Jag drömde att Sverige inte erkände Kosovo.

Det luktar ris. Bredvid mig sitter en kvinna. Hon säger ingenting. Mannen som placerade henne bredvid mig såg kriminell ut. Talade engelska med svensk brytning. Torskengelska. Han försökte låta snäll, men jag genomskådade honom. Ha! Han var onskan i hög person. Såg hur han hungrigt klädde av asiatiskan med blicken.

Konduktören förstår ingenting.
- Det pågår brottslighet på det här tåget!
- Hejsan! Tackar! Hejsan! Tackar! Hejsan! Tackar! Hejsan! Tackar! Hejsan! Tackar!
Han befinner jag någon annanstans, den där biljettkaparen. Ingenting att göra.

Jag fortsätter att iaktta.

Här sitter jag. Permobilvakten kallar de mig. Låg lön och dålig sjukersättning. Nej, jag borde sadla om. Byta yrke. Detta är kanske ingenting för mig.

Tror att jag lärt mig att mobilblogga. Det återstår att se..

Är trött, irriterad och gråtfärdig. Tiden springer iväg som jagade antiloper och jag hänger inte med. I morgon är jag i Halmstad.

Vandrar omkring på kunskapsgatan. Känner mig smart. Jag är Albert Einstein.

Hösttrött, jaja. Vinterdepression, okej. Men vårdeppig? Vad är det frågan om egentligen!?
Enligt tidningen Punkt SE lider 20 procent av denna så kallade sjukdom. 20 procent plågas och pinas alltså av att det blir ljust ute. Åkomman har till och med ett medicinskt namn. Seasonal Affecting Disorder.

Lägg av nu svenska medborgare, vårkris finns inte. Det är bara ytterligare en anledning att få tycka synd om sig själv. Att gnälla lite och ta ut lite extra ledigt från jobbet eller skolan.

Vakna på morgonen av att solstrålarna äter sig igenom persiennerna, är det någonting att sura över? Att inte behöva använda sig av lyftkran för att komma ur sängen.
- Det finns värre saker.

Nå, när kommer sommarmissmodet? När börjar 20 procent av sveriges invånare jämmra sig över att det är för varmt? Sjukskriva sig på grund av det fina vädret. Summer Affecting Disorder. Löpsedlarna attackerar med moderna metoder att undkomma helios. Ryck upp er för fan!

När jag ser det här väcks ett minne inom mig. Den här reklamen gör mig knäsvag.

Lisa, var har du lagt borren?

0344 vaknar jag av att mobilen ringer. Jag är livrädd eftersom jag drömt en hemsk dröm om Anton Chigurh, huvudkaraktären i No country for old men. Hursomhelst. Det är Hanna i luren. Hon är full, skrattar hysteriskt. Jag förväntar mig någonting häpnandsväckande.
- Jag köpte minimorötter på Mc donalds! får hon ur sig mellan glädjeljuden.

Hade med mig det ultimata biosnackset.
- Rostad majs med salt.
Hela biosalongen ekade när jag tuggade  min matsäck.

Det är lördagkväll och min kusin och jag har intagit en måltid tillsammans. Tända ljus i mängder, kyckling och fetaostsallad. Jag med min röda vattenflaska och han med sin proteinshake. Det är den ultimata mysstämningen. Om jag haft en kamera hade ni blivit imponerade. Jag och Ludde är som en liten familj. Vi tvättar tillsammans, diskar tillsammans, äter tillsammans. Idag har vi till och med sovit tillsammans. I och för sig i soffan. Men det har hänt! Ikväll skall vi gå på bio. Vi är ett par. Jag och min kusin.

Missa inte Coola kommisarie Beck och Galna Gunvald. Nu på DVD!

Ludde och jag har en tvist. Han vill sticka en kniv i Alex Schulman. Jag vill beskydda honom med min kropp.