Åtta dagar i veckan

Mina vader är som två hårda mango. Var ute och sprang i söndags och träningsverken vägrar ge med sig. Jag undrar hur lång tid det kommer ta, innan frukten mognar.

Carl Bildt är en riktig godbit. Såhär skriver han om Valborg i sin blogg:

På medeltiden började man ett mer omfattande firande av Heliga Valborg i tron att hon kunde hjälpa till att hålla häxor på avstånd och motsvera alllmän ondska och trolldom. Och så har de olika traditionerna gradvis flutit samman i någonting som nu mest är ett allmänt och mycket trevligt firande av vårens ankomst.

Om det hela fortfarande håller häxor och dylikt på avstånd har jag svårt att bedöma, eftersom jag knappast har haft några påtagliga besvär med sådana i tillvaron i övrigt heller.

Men skadar gör det säkert inte.

 

Idag halkade jag i matsalen. På ett saladsblad.

Upptäckte det här precis. En myspacesida som utger sig för att vara mig. Undrar om jag får många ragg...

Betydelsen av ett mångkulturellt Sverige. Jag skriver en uppsats. Reseachen är roligast när man skriver utredande texter. Det dyker alltid upp fakta som man hajar till lite extra på. I Arne Järtelius bok Mångkultursverige läser jag att invandrarna har en annan syn på "erotiska kontakter" än vad någon med svensk bakgrund har. Man har tydligen gjort en undersökning över ungdomars "raggningsmönster".

"..invandrarkillar i allmänhet är mer aktiva än svenska killar. De verkar mer självsäkra och de uppvaktar tjejerna mer tydligt än de svenska killarna gör. Man skulle uttrycka det som att invandrarkillarna bekräftar tjejerna genom att berömma deras utseende och de försöker ofta komma i nära kroppskontakt med dem. Det här mönstret hos många invandrarkillar leder ofta till missförstånd. De svenska tjejerna upplever nämligen invandrarkillarna som alltför framfusiga, och det färgar sedan av sig på de svenska killarnas uppfattning om invandrare i största allmänhet. Omvänt gäller att invandrarkillar ofta misstolkar de svenska tjejernas signaler. Som svensk tjej slår man kanske inte ned blicket på det blyga sätt många invandrare fått lära sig att tjejer bör göra. Det gör att killarna uppfattar blickar som löften medan de i själva verket inte är mer än uttryck för en oblyg nyfikenhet. "

Bra att det finns forskning på det här!

Krösamaja passerade just mitt fönster.

Nationellt prov  Svenska B 0830 - 1400.

           

Jag cyklar förbi ett högt plank. Överraskande dyker det upp en ovanligt ful unge. Han försvinner igen. Jag tänker att han säkert har en sådan där gigantisk studsmatta, som han gömmer bakom väggen. Vilken tur att han inte började prata. En del dumma ungar gör det. Börjar fråga konstiga saker helt utan anledning.

- Vill du ha en kaka!? skriker han plötsligt över staketet.
Munnen saknar tänder. Han har bärgis slagit ut dem när han hoppat för högt på sin studsmatta.
- Nej, det är bra hörredu, svarar jag.

1038. Mamma sover fortfarande. Jag börjar bli ängslig.

Man skulle kunna likna Matt Damond med matresterna man tar upp ifrån vasken efter att man har diskat. Han ser riktigt oaptitlig ut.

Men;
Har man hyffsat trevliga biceps och kan hantera vapen, samt slåss som en gud till rivig rockmusik. Då spelar det det ingen roll om ansiktet kan liknas med pytt i panna. Jag kan inte mer än tända till.

Jag vill ligga med den bruna mannen.

- Halmstad har satt sin sista potatis!

Det är någonting som inte stämmer, är min första tanke när jag vaknar. De i vanliga fall vita lakanen har fått en mer brunskiftande färg. Jag kollar på mina händer och lägger märke till att lakanens nya kulör återkommer under mina naglar. Det ilar i hela kroppen och jag sätter mig upp i sängen. Då ser jag spåren.

Min älskade Mac är täckt av bruna smulor. Några småbitar har smällt och nästan kokar på den vita datorn. Jag vänder mig om och blundar. Det här är inte sant. Under skrivbordsstolen ligger tussar av aluminiumfolie. Vid hjulen är det bromsspår efter att jag kört över krosset med stolen. Snart hittar jag förpackningen prydligt lagd i papperskorgen.

- Jag borde lägga av med min chokladdiet.

Jag har fest. ingen är bjuden!

Förfest är överskattat. Jag dricker alkohol med mig själv framför datorn. Jag bestämmer musiken, ingen bråkar med mig. Ingen stress.
Life is GOOOOOOOOOOODDDDD.

ps. jag fick trevligt mail från tjeckien

Helt utan förvarning fick jag bajs i håret, på byxorna och benet. Vidrigt säger jag bara! Dela med mig av min skräckupplevelse kunde jag heller inte göra då jag var ensam. Eller ensam i den benämningen att jag inte hade några vänner i närheten.

I själva verket var torget överbefolkat. Det var människor överallt. Ett gäng tonnåringar med breda flin stod och betraktade mig. Jag gav dem min ondaste blick. Såg sedan upp och hytte med näven åt måsen som nyss hade bjudit på sin diaré. Ignorant flög han vidare, som om ingenting hade hänt.
- idot.., mumlade jag och fortsatte korsa torget.

Jag gillar att det är ett Åttasidigt reportage om Basshunter i senaste Bon. Jag repeterar. Åttasidigt.

Jag ringer applesupport för att ha någon att prata med. Jag börjar med att hitta på en fråga som det är näst intill omöjligt för supporten att svara på. Under tiden han eller hon klurar på lösningen passar jag på att småprata lite. Om denne mot formodan skulle vara snabb att hitta en utväg ur samtalet, funderar jag bara ut en ny klurig fråga att ställa.

Idag sade herren på apple att det kommer börja kosta för mig att ringa dem. Jag låtsades att jag inte förstod och ringde tele2 support istället. Nu gillar jag tele2 support bättre. De är gratis och har trevlig musik som spelar när man väntar.

Sophie Calles pojkvän avslutade deras relation, genom att skicka ett brev. Dagens Kobra handlade om att bli dumpad. Det  fick mig att tänka på ett mail jag fick för ett par år sedan. Ett fantastiskt mail som aldrig kommer glömmas bort.

Dumt nog har jag inte sparat det, eller i alla fall tappat bort det. Annars hade jag lagt upp det här. Jag är hyffsat villig att höra av mig till avsändaren och fråga om han har kvar det han skrev. För jävlar vilket mail det var.

Han gjorde slut med några enkla tangenttryck. Inte speciellt förvånande. Men nu kommer bomben; det var inte bara mig han dumpade. Det var Sara, Clara, Tara, Hulda, Johanna, Elif, Lisen, Susanna, Nelly, Emma, Ella, ja listan var hur lång som helst! Han avslutade genom att tillägna oss den klassiska Jakob Hellmanlåten "Bara vara vänner".

Som om vi tjejer, tillsammans, skulle kura ihop oss med var sin kopp te och snyfta till den trallvänliga melodin. Ja, det var faktiskt en bra idé.  Vi hade nog haft trevligt. Hade kunnat göra konst tillsammans.

"Måndag den 14 april tänder vi ett ljus i våra fönster för Engla och hennes familj"

Vi borde tända en stor jävla brasa och bränna idioten Anders Eklund istället!

Ljudet av knäckebrödet som har tappats med smöret nedåt. Det är ett utav mina favoritljud. När det händer flera gånger på rad, är det en bra dag.

"Igelkotten hittades senare av polisen. Död. Det är oklart om den dog i samband med attacken eller om den redan var död när den slungades mot tonåringen."

Ur föregående artikel från aftonbladet.se

 

Aftonbladet.se når upp till förväntningarna.

För att citera;
- Det är ovanligt

Sigge Eklund är den enda för mig.

Nu är det officiellt.

Den står gömd i de mörkaste av alla hörn. Det är nästan att man hoppar till när man ser den i ögonvrån. Ibland tycks jag höra djupa, väsande andningar komma därifrån. Jag inbillar mig nog bara.

När det först kom in i huset blev det stor uppståndelse. Man skulle känna, prova och framförallt kritisera.  Demostratören hyllade, men efter några dagar hamnade den, som väntat, där den är idag.

Just det. Jag talar om den ökända Swivel Sweepern. Trots dess dåliga rykte, blev jag nyfiken. Det fanns magnetism mellan oss. När ingen var hemma vågade jag mig fram. Jag tog tag i den och satte på den.

Det var ingen tyst varelse kan jag lova. Jävlar vilket oväsen. Jag såg mig omkring en extra gång, för att försäkra mig om att ingen granne råkade gå förbi. Sen började jag gå runt. Städade lite medan jag lagade mat, medan jag åt, medan jag började skriva detta inlägget. Väldigt behändigt.

 - Sätt snurr på städningen!
Så lyder tvshops slogan till denna fantastiska mackapär. Swivel Sweepern. Efter att ha upptäckt dennes fantastiska förmåga var jag tvungen att se hur den fungerade. Men som med alla redskap och uppfinningar, finns det en nackdel. Sweepern har ingen uppsamlingsbehållare, utan allt skit kommer ut när man stänger av den. Intressant.

Som tur var hade, som bonus(!), fått med två mini sweepers, nu kunde hela familjen hjälpa till att samla upp skiten igen!

Under min dagliga cykeltur till gymet, såg jag en man som spottade sig själv i ansiktet. Jag blev förvånad. Det blev han med.

Håller på att göra telefonintervjuer. Ungarna blir, sen barnsben, tränade att meddela om mamma och pappas vistelse på golfbanan. De här timmarna har lärt mig uppskatta män över 50 i Leksand, Göteborg, Hörnösand och Bohus-Björkö.
- Tack för att ni finns!

Igår cyklade jag första gången, i år, utan termobyxor. Jackan var halvöppen och klockan var runt 21. Medan jag trampade, tänkte jag på hur jag skulle breda ut filten i helgen. Omsorgsfullt skulle jag stryka den mot gräset så att inga veck uppstod. Sedan skulle jag sätta på mig ett par heltäckande solglasögon, och lägga mig ned. Jag hade inte brytt mig, om några myror hittade min plats. Jag skulle välkomna dem upp, duka upp en sockerbit och därefter återgå till mig själv.

Sedan planerade jag in den italienska glassbaren, vilka kläder jag skulle ha på mig de närmaste dagarna och hur jag skulle ta ut datorn och blogga från altanen.

I morse var känslan försvunnen. Cellerna sprudlade inte längre av energi. Jag kunde inte sätta fingret på det. Istället gnuggade jag mina ögon, drack mitt te och tog på mig gummistövlarna. Med paraplyet uppfällt gick jag till bussen.

Jag behöver hjälp att installera MacOS leopard, ganska omgående. Finns det något snille där ute som är intresserad av att komma till undsättning, för en liten oförstående flicka som mig?

Bloggen är uppe igen!  Började nästan tro att det var en riktig magsjuka. Nej, nu är allt bra igen.

Däremot kan jag inte sova. Har försökt bli sömndrucken i flera timmar. Har Kafka i sängen, men det hjälper mig inte. Nu kallar han på mig, dags att ge det ett nytt försök.