Åtta dagar i veckan

Jag har det bra. Glider runt i klanning och dricker caiperinah. Det ar det enda jag har att saga just nu.

Antal timmars sömn: Två. Tror att jag fått med allting. Har jag packat ned för mycket? Nytt Hemingwayblock, ipod och bikini. Det känns rätt. Jag är redo för exotiskt prat nu. Jag behöver det här.

Mina nyårslöften 2008 är att ta tag i saker. Att gå kunna gå ned i spagat och ta körkort. Kommer ha ännu fler när jag kommer tillbaka.

Övrigt
Tack för gulliga "ha-det-så-kul-på-resan-jag-kommer-sakna-dig-sms", mindre tack för övriga meddelanden.

Hoppas att idioten som har min kamera är riktigt nöjd.

Jag är hur ledsen som helst. Jag är rasande! Det pågår just nu ett ordkrig med enbart könsord i mitt huvud. Om vi möts ansikte mot ansikte någon gång skall jag, utan att tveka, spotta ut dessa förolämpningar på dig. Jag hatar dig.

Tänkt dig att du står ansikte mot ansikte med en person som har styckat någon. Delarna ligger utspridda bakom denne, eftersom han står med ryggen mot trädgården. Du står i dörröppningen. Till hans hus. Du känner honom sedan innan och han har aldrig uppträtt skrämmande tidigare.Du ser blodet och hans luriga ansiktsutryck, och känslan av att han söker hjälp, hos dig. Ditt eget hus ligger inte långt därifrån, men du kan inte springa. Han leder dig ut för att visa dig sitt dåd. Då vaknar du.

När jag hade kommit till medvetande kollade jag mig omkring. Han var inte där. Jag var yrvaken. Hade insett att allting var en dröm, men kunde inte låta bli att tveka. Jag försökte samla tankarna i några sekunder. Jag tassade försiktigt upp. Lyssnade. Diskret vred jag om nyckeln i låset. Kände på handtaget för att försäkra mig om att den var låst. Smög tillbaka till sängen. Tände en till lampa och försökte somna om.

Analys:
Styckningen kommer från boken jag precis har läst. Personen ifråga var det inte länge sedan jag träffade, och han är inte den jag umgås med dagligen. Det ettsade väl sig fast på något sett. Hans trädgård har jag gått förbi av olika anledningar den senaste tiden. Det hänger ihop. Tack och lov.

Mina damer och herrar, låt mig presentera årets ord:


KRÄNKT


Och jag är så fruktansvärt trött på det. Är man inte kränkt, så diskuterar man kränkta personer, uttrycket att vara kränkt, eller motsatsen till kränkthet. Hur många personer har egentligen blivit kränkta det här året? Betydligt fler än alla andra år skall jag förtälja. Att vara kränkt har blivit en livvstil.

Jag lyssnar väldigt mycket på p3 och jag gillar den kanalen skarpt. Men jämt och ständigt skall de ta upp ordet kränkt. De tycker om att såga personer som är kränkta och denna överkonsumsion av uttrycket. Men varför inte bara sluta ta upp det hela tiden? Det är sluttjatat. Det har tvättats allt för många gånger och börjat bli noppigt. Det är inte längre hippt att förarga sig på personer som anser sig vara kränkta.
- Hitta en ny formulering att provocera!

Nattuggla som jag är, satt jag uppe och kollade på Most Evil på Discovery Channel inatt. De handlade om kvinnliga mördare. Enligt statistik så är det fler män som mördar än kvinnor. De undersökte varför det är så, och testade om män även är mer aggressiva än kvinnor. De olika könen reagerar på olika sätt, i olika situationer. Kvinnor blir till exempel mer aggressiva när de oförberett konfronteras.

När jag stod i omklädningsrummet på gymet idag hörde jag en tjej som beklagade sig. Hon hade precis kommit från frisören som tydligen hade färgat hennes hår i fel färg. Hon ville ha en kall hårfärg, men frisören hade gett henne en varm. Det som shockerade mig var att hon sade följande; "Jag ville bara krossa en spegel, ta en skärva och skära upp henne!" Hennes kompis försökte förgäves med att fälla brudkommentarer; "Nej, men det är jättefint. Iallfall där bak..".

Av ren skadeglädje var jag tvungen att vända mig om och se hur jävlig hon såg ut i huvudet. Till min besvikelse var det inget uppseendeväckande. Hon såg helt normal ut. Jag vände mig om igen och fortsatte lyssna på konversationen.
"Frisören spillde till och med hårfärg på mitt linne!"

Enligt statistiken begår alltså män fler mord och våldsbrott än kvinnor. Jag förstår att det var irriterande att få hårfärg på kläderna, men den här tjejen är beredd att skära upp sin frisör för att hon råkade bli varm i håret? Det är vad jag kallar kvinnlig aggresivitet.

Traditionen jul är ju någonting som alla påverkas av. Vare sig man vill eller inte. Julskyltning, ljus i trädgårdar, juljunglar på tv och så vidare. Men någonting som iallfall inte jag har tänkt på innan, är att jul faktiskt är lite av en återkommande trend.

Idag såg jag en kille på bussen med tomteluva. Jag är säker på att han inte var påväg till någon maskerad, utan han hade den för att han tyckte den var fin. Varför jag är så säker på detta är för att mudden på luvan var i komoflage. Om det tillverkas tomteluvor med kamoflage, då dröjer det inte länge innan Canada goose gör en tomterock. Eller H&M lanserar tomtemors underkläder.

Jag pratade lite om detta med Josefine och Stina när jag träffade dem på gymet. Årets julklapp är GPSn. Jag vet inte vilka som förutspår vilken årets klapp är. Men om GPSn är det diagnosticerade paketet, och det finns tomteluvor med kamoflage på marknaden, då kommer handgranaten blir tippad etta inom snar framtid.

Uttrycket "hehe" är någonting man skriver på msn eller när man skickare meddelande på facebook. I nödfall kan man använda det i sin blogg, men då måste man ursäkta sig med att man är slarvig. Det är till för att förmedla någonting som är lite smårolig, eller gulligt.
-I text!
Utrycket "hehe" är ingenting man säger!

Madeleine Levy, chefredakör för tidningen Bon, sade precis "hehe" i Kvällspasset i P3!

Mormor fyller år. Jag, Wille, Birgitta och mamma har tagit oss till hemmet för att dricka kaffe och äta kaka (de du!). Det är någonting speciellt med att besöka ålderdomshem. Mormor sitter i sin stol och slickar sig om läpparna eftersom medicinen gör henne torr om munnen. Vill du ha kaffe mormor? "Neeee" säger hon och dricker både kaffet och sherryn.

Runt bordet har vi en liten tant med tjocka svarta bågar på glasögonen som om och om igen uttalar följande vers; "I min egen röv, i min egen säng och hela världen fadderalla.." Personalen frågar om de skall flytta på henne men vi tycker hon är ganska underhållande. Under tårtan så får jag ett litet nyp i sidan och när jag vänder mig om ser jag en liten farbor med stort plirande leende.
- Vad är det, undrar jag.
- Är det här jag bor, frågar han.

Vi sjunger allsång. "Mors lille olle" är populär. Vi sjunger Sven Ingvars och allt vad de heter. Psalmboken åker fram. Mer sång.
- AKTA KONTAKTERNA, är det någon som skriker.
En liten tant har börjat dra i sladdarna till adventsljusstakarna.

"Ja må hon leva" och "Med en enkel tulipan". Birgitta håller tal. Sakta men säkert söker sig en liten gubbes hand mot burken med chokladbollar.
- Nej, det där får du inte äta. Du vet att du har diabetes.
- Nehepp, Skål då!

Mormor är nog nöjd med sin födelsedag. Även om hon inte har sagt så mycket, drar hon på smilbanden när jag ler mot henne. Även om hon inte säger att hon känner igen mig, vet jag att hon inners inne gör det. Jag borde besöka henne oftare.
- Neee, säger mormor.

Då sitter man här igen. Känslan av varför-gör-jag-det-här-egentligen har börjat sprida sig. Kroppen har tagit stryk, det märks just nu. Tänker tillbaka på kvällen men minns inte speciellt mycket. Kollar kameran. Har ingen aning om vilka 50 procent av personerna på korten är. Okej. Håret är en enda röra. Sminket skall vi inte tala om. Tänker; jag vill inte festa mer, någonsin.

Kollar igenom bilderna igen. Kläderna ligger utspridda över hela golvet. Jag är törstig. Har fått en ny vän på hakan. Sminket har satt sina spår.

Mobilen. Senast uppringda. Senast mottagna samtal. Meddelandeutkorgen. Inkorgen. What a mess.

Det blir nog att vara hemma ikväll.