Oroväckande ord
Jag vill inte framstå som en ordbög nu, men vissa uttryck klarar jag inte av. "Vacker" är ett sådant ord. Det är någonting som inte får rätt klang i mina öron. Jag tycker på någont sätt att det är väldigt töntigt. Jag företrar till och med "elegant" och "tjusigt" framför "vacker". Men samtidigt är det ändå inte samma sak. Vackar har en innebörd som får mig att kräkas.
"Älska" är också ett sådant ord. Det funkar inte. Det skär sig. Det är som saft med mjölk.
När mamma, efter Jonas Gardells show säger "Låten Aldrig Skall Jag Sluta Älska Dig är så vacker", tappar jag matlusten.
Ps. Tack anonym Ds.
"Älska" är också ett sådant ord. Det funkar inte. Det skär sig. Det är som saft med mjölk.
När mamma, efter Jonas Gardells show säger "Låten Aldrig Skall Jag Sluta Älska Dig är så vacker", tappar jag matlusten.
Ps. Tack anonym Ds.
Grattis på födelsedagen!
Det tänks en del idag.
Dålig smak på studentfesten
Som jag tydligt markerade i förra inlägget så är jag inte så förtjust i maskerad. Men vad gör man inte när det är studentfest? Temat var Bad Taste och jag hade länge vetat vad jag skulle ha för kreation. Men eftersom jag inte är någon bra planerare så började jag leta upp grejerna till min outfit dagen innan. Självklart hittade jag inte det jag sökte och blev med ens opepp. Funderade ett tag på folkdräkt, men övervägde eftersom det skulle bli alldeles för varmt. Det slutade med min planerade karaktär "Gothlisa", trots allt. Fast hon blev inte lika bra som jag hade tänkt mig.
Hanna och Susanna
Hursomhelst. Det tar alltid lång tid för mig att bli färdig så jag kommer alltid sist till förfesten. Likaså den här gången. Men när jag äntligen kom fram till Hanna (ganska pepp eftersom jag hade (för)förfestat lite med mig själv framför Photobooth) så sitter närvarande och kollar på Desperate Housewifes. Alltså Desperate Housewifes är bra, men inte så bra att man viger förfesttiden till att kolla på tv. Det var alltså helt dött. Vi hade folket, vi hade musiken och vi hade kommande studentfest. Ändå envisades somliga med att kolla på tv. No offence ni skyldiga, men det var partydödaren Nr ONE.
Jag tror att det är det här med att klä ut sig som gör att jag inte känner mig bekväm. Självklart hade jag roligt stundtals men på det stora hela var det ingen hit. Jag måste helt enkelt acceptera att maskerad inte är någonting för mig. Förhoppningsvis så blir nästa studentfest med temat crazy xmas lite roligare. Då kan jag komma undan med lite glitter i håret. Disco!
Hanna och Susanna
Hursomhelst. Det tar alltid lång tid för mig att bli färdig så jag kommer alltid sist till förfesten. Likaså den här gången. Men när jag äntligen kom fram till Hanna (ganska pepp eftersom jag hade (för)förfestat lite med mig själv framför Photobooth) så sitter närvarande och kollar på Desperate Housewifes. Alltså Desperate Housewifes är bra, men inte så bra att man viger förfesttiden till att kolla på tv. Det var alltså helt dött. Vi hade folket, vi hade musiken och vi hade kommande studentfest. Ändå envisades somliga med att kolla på tv. No offence ni skyldiga, men det var partydödaren Nr ONE.
Jag tror att det är det här med att klä ut sig som gör att jag inte känner mig bekväm. Självklart hade jag roligt stundtals men på det stora hela var det ingen hit. Jag måste helt enkelt acceptera att maskerad inte är någonting för mig. Förhoppningsvis så blir nästa studentfest med temat crazy xmas lite roligare. Då kan jag komma undan med lite glitter i håret. Disco!
Misslyckad maskerad
Hjältar och skurkar var temat på kalaset i Harplinge som vi var på igår. Jag är inte jätteförtjust i maskerad så jag var skeptisk redan från början. Men efter mycket om och men övertalar Hanna mig att hänga med och jag klär ut mig till Catwoman. En karaktär som är lätt att ransformera tillbaka till normal, ifall jag får tråkigt och skulle vilja åka in till stan.
Jönssonligan och Catwoman sitter alltså och förfestar.
Jag är pepp och känner mig nöjd med min outfit.
- Intet anande om vad som komma skall.
På bussen som skall ta oss till Harplinge börjar det. Jag ser en, nej två... nej tio stycken catwoman. En hel hög med tjejer som alla ser likadana ut. Jag reser ragg, fräser lite, men lugnar mig snart när jag ser hur mycket snyggare jag är. Men väl framme på festen dyker det upp fler och fler catwoman och i entrén möts jag av kommentaren "Låt mig gissa, men är det En Till catwoman som kommmer!"
Jag blir djupt deprimerad. Helt opepp och vill bara därifrån. Jag reser mig upp och skall precis tänka på refrängen när det slår mig att jag befinner mig ute på vischan (vilket betyder att jag inte kan åka hem utan måste vänta X antal timmar innan bussen går). Jag löser problemet genom att bli jävligt full.
När jag börjar må riktigt illa kommer bussen mycket lägligt och jag och Johanna åker hem till henne. Där sitter vi tills min taxi kommer. Sedan pratar jag bankärenden med taxichaffisen och festar loss med en kopp te innan jag somnar.
behövs ingen rubrik
Jag har ingen aning varför jag skriver detta egentligen. Antagligen är det för att jag känner mig så dum när alla andra lägger upp bilder och skriver sorgsna texter, och inte jag gör det. Även om denna texten kommer vara dum så känns det kanske lite bättre för mig. Jag tänker däremot inte lägga upp några bilder för jag tycker att det är jobbigt att bli påmind om det här hela tiden, överallt och jämt. (Du som nu inte har förstått vad jag pratar om kan lägga ned läsningen. Även ni som tycker det är lika jobbigt som jag att hålla på att älta det.)
Nu över till det jag ville få fram
Jag kan tänka mig att du tyckte jag var en tönt emellan åt. Ofta så tillrättavisade jag dig och sade vad jag tyckte. Men du tog nog inte åt dig av allt jag sade. Jag var jävligt irriterad stundtals.
Du var alltid lika rolig. Helt plötsligt kom du upp med någonting som fick alla att brista ut i skratt. Saker man kan skämta om hur länge som helst och som vi alltid kommer att ha roligt åt.
- The bause!
Även om vi inte kände varandra så länge så är jag säker på en sak; du har nog fått fler männskor att skratta än vad många får under ett "helt" liv. Alla har samma uppfattning om dig. Du är saknad!
Jag har inte förstått vad som har hänt.
Toaproblem i det vita Ryssland
Nu tänkte jag redogöra lite mer utförligt om det här med våran Vitrysslandstrip.
Det var lärorikt och världens upplevelse. Jag anade redan innan vi åkte hur det var, men det var så mycket värre, och samtidigt så mycket bättre. Min och Annas bostad var jättebra och Anna var en prima-ballerina-rumskamrat! Jag hade förväntat mig att lida i en hel vecka. Det gjorde jag inte. Jag njöt av att känna på skillnaden och att lära mig genom mina egna reflektioner.
Det stora problemet vi ständigt stötte på var toaletterna. Det fanns aldrig toaletter tillgängliga och när man väl fann en så kunde man inte räkna med att det var mer än ett mörkt rum med ett hål i marken. Jag funder på om man överhuvudtaget går på toa i Vitryssland? Fast hemma hos mig och Anna var toaletten helt okej. Värst var det för Tanja och Tove.
- Jag led med er! (Samtidigt jag jag kände mig såå nöjd med mig själv för att jag hade det så bra)
Det värsta toapromemet för mig var när vi åkte från Baranovichi till Minsk flygplats och jag hade hållt mig så länge att jag började gråta.
- Jag har aldrig varit så kissnödig i hela mitt liv!
Det här med språket som jag nämnde i förra inlägget var en sak som gjorde mig måttligt irriterad varje dag. I Vitryssland är man inte så bra på engelska. Istället för att erkänna att man inte förstår så nickar man bara och säger; "Yeeees, maaaybeeeee..". Detta ledde till missförstånd, vilket jag inte är så förtrjust i. Jag vet inte hur många gånger jag fick mina "HON ÄR SÅ JÄVLA DRÖÖÖÖÖÖÖÖGH!"-utbrott.
- Förlåt alla stackars Vitryssar. Men snälla, det är inte så farligt att erkänna att man inte förstår. Ni kanske till och med kan LÄRA er någonting av det.
Shoppingen bestod mest av lite handarbete, skarfs, babushkor och cig (4 kr paketet, eller hur var det?). Det jobbiga var att jag trodde att jag gjort av med alla mina pengar. Jag grubblade över detta jättelänge. Hur kunde jag ha brännt så mycket? Jag har ju knappt köpt någonting. Svaret på gåtan kom när jag packade upp min resväska och hittade en hel del pengar. Så nu sitter jag här med massa vitrysska pengar som inte går att växla in någon annan stans än i själva landet. DISCO!
Avslutningsvis vill jag tacka gruppen. Tanja, Anna, Tove och Stefan. Ni har varit de bästa att arbeta med och vi har haft buskul.
- SKALL VI REDAN NU BOKA EN VITRYSSLANDSRESA TILL NÄSTA ÅR?
- YEEES, MAYBEEE!
Det var lärorikt och världens upplevelse. Jag anade redan innan vi åkte hur det var, men det var så mycket värre, och samtidigt så mycket bättre. Min och Annas bostad var jättebra och Anna var en prima-ballerina-rumskamrat! Jag hade förväntat mig att lida i en hel vecka. Det gjorde jag inte. Jag njöt av att känna på skillnaden och att lära mig genom mina egna reflektioner.
Det stora problemet vi ständigt stötte på var toaletterna. Det fanns aldrig toaletter tillgängliga och när man väl fann en så kunde man inte räkna med att det var mer än ett mörkt rum med ett hål i marken. Jag funder på om man överhuvudtaget går på toa i Vitryssland? Fast hemma hos mig och Anna var toaletten helt okej. Värst var det för Tanja och Tove.
- Jag led med er! (Samtidigt jag jag kände mig såå nöjd med mig själv för att jag hade det så bra)
Det värsta toapromemet för mig var när vi åkte från Baranovichi till Minsk flygplats och jag hade hållt mig så länge att jag började gråta.
- Jag har aldrig varit så kissnödig i hela mitt liv!
Det här med språket som jag nämnde i förra inlägget var en sak som gjorde mig måttligt irriterad varje dag. I Vitryssland är man inte så bra på engelska. Istället för att erkänna att man inte förstår så nickar man bara och säger; "Yeeees, maaaybeeeee..". Detta ledde till missförstånd, vilket jag inte är så förtrjust i. Jag vet inte hur många gånger jag fick mina "HON ÄR SÅ JÄVLA DRÖÖÖÖÖÖÖÖGH!"-utbrott.
- Förlåt alla stackars Vitryssar. Men snälla, det är inte så farligt att erkänna att man inte förstår. Ni kanske till och med kan LÄRA er någonting av det.
Shoppingen bestod mest av lite handarbete, skarfs, babushkor och cig (4 kr paketet, eller hur var det?). Det jobbiga var att jag trodde att jag gjort av med alla mina pengar. Jag grubblade över detta jättelänge. Hur kunde jag ha brännt så mycket? Jag har ju knappt köpt någonting. Svaret på gåtan kom när jag packade upp min resväska och hittade en hel del pengar. Så nu sitter jag här med massa vitrysska pengar som inte går att växla in någon annan stans än i själva landet. DISCO!
Avslutningsvis vill jag tacka gruppen. Tanja, Anna, Tove och Stefan. Ni har varit de bästa att arbeta med och vi har haft buskul.
- SKALL VI REDAN NU BOKA EN VITRYSSLANDSRESA TILL NÄSTA ÅR?
- YEEES, MAYBEEE!
Första orden efter Vitryssland
Hemma ifrån Vityssland nu. Satt och pratade med Tanja över MSN precis och skrattade åt henne när hon sade att hon satt och skrev blogg vid den tidpunkten. Nu sitter jag här, X antal timmar senare och skriver själv. Jaja, ibland är man lite dubbel.
Tänker bara göra en snabb samanfattning över hur det har varit:
Vitryssland var nästa precis som jag hade tänkt mig. Det ser iallafall ut exakt som man tror att det skall se ut. Grådassiga byggnader, kasst (KALLT) väder och kål och potatis att käka.
Nastya var underbar (även om jag har sagt att ho var trög allt för många gånger). Jag och Anna hade världens bästa säng som vi tillbringade den mesta tiden i och jag fick duscha hur mycket jag ville!
Minus var kylan och att våra kära vänner har lite svårt för språket.
Nu skall jag hursomhelst försöka sova, vilket inte kommer bli speciellt svårt.
pusspuss
Tänker bara göra en snabb samanfattning över hur det har varit:
Vitryssland var nästa precis som jag hade tänkt mig. Det ser iallafall ut exakt som man tror att det skall se ut. Grådassiga byggnader, kasst (KALLT) väder och kål och potatis att käka.
Nastya var underbar (även om jag har sagt att ho var trög allt för många gånger). Jag och Anna hade världens bästa säng som vi tillbringade den mesta tiden i och jag fick duscha hur mycket jag ville!
Minus var kylan och att våra kära vänner har lite svårt för språket.
Nu skall jag hursomhelst försöka sova, vilket inte kommer bli speciellt svårt.
pusspuss
Vitryssland
Om bara några timmar sitter jag på ett plan till Vitryssland. Överlever jag?
Fifty Fifty
Fifty Fifty
"Försök gärna igen"
Zappade lite mellan tvkanalerna i morse. Jag är inte den som kollar på tv särskilt mycket, så att jag ens satt där mer en fem minuter är en sensation. Hursomhelst fasnade jag framför det här ordpusselprogrammet Momento på någon okänd kanal. Jag minns när de här sortens program började trilla in i tablåerna. Det var ganska länge sedan. Kanske tre till fyra år sedan. Då såg jag jämt på dem. Ordjakten på tv4 var min favorit. Jag kunde sitta och kolla på ett helt sådant program och gissa ord. Frustrationen att jag inte fick ringa in och vinna alla dessa pengarna var olidlig (jag var inte myndig). Tillslut svalnade mitt intresse. Kan jämföra det med en obesvarad kärlek. När man inte får någonting tillbaka så är det inte lika kul att vara kär längre.
Men idag. Några år efter att jag förträngt min gamla flamma. Satt där framför burken igen och det gick det upp ett ljus för mig. Jag är ju faktiskt gammal nog nu. Jag tog upp telefonen och knappade in NÅLL NITTI NIE TREHUNNRA TJUFEM TJUFEM. Eller är det nummret till IDOL?
"Hej tack för att du ringde, du får tyvärr inte knappa in ditt telefonummer den här gången, men försök gärna igen. Hejdå!" Sjävklart är jag så inställd på att jag skall vinna de här pengarna, så jag ringer igen. Och igen. När jag inte kommer fram zappar jag över till nästa ordlekskanal och ringer där med.
Men!? Varför kommer jag inte fram? Jag har ju kommit över den ena tröskeln. Har det helt plötsligt kommit en till? Jaha! Det är fem miljoner andra idioter som, precis som jag, sitter och ringer. Slösar ut tia efter tia på telefonsamtal som (om man har guldbyxorna på sig) kan leta till en vinst. Fast de pengarna kommer direkt efter att vinstskatten har dragits, läggas på att betala tillbaka telefonräkingen som vid det här laget blivit så hög, av alla hoppfulla telefonsamtal, att det inte finns ett ynka korvöre kvar.
Nej, jag gjorde helt enkelt slut med televisionen och gick tillbaka till min trogna älskare Datorn och började skriva blogg istället.
Men idag. Några år efter att jag förträngt min gamla flamma. Satt där framför burken igen och det gick det upp ett ljus för mig. Jag är ju faktiskt gammal nog nu. Jag tog upp telefonen och knappade in NÅLL NITTI NIE TREHUNNRA TJUFEM TJUFEM. Eller är det nummret till IDOL?
"Hej tack för att du ringde, du får tyvärr inte knappa in ditt telefonummer den här gången, men försök gärna igen. Hejdå!" Sjävklart är jag så inställd på att jag skall vinna de här pengarna, så jag ringer igen. Och igen. När jag inte kommer fram zappar jag över till nästa ordlekskanal och ringer där med.
Men!? Varför kommer jag inte fram? Jag har ju kommit över den ena tröskeln. Har det helt plötsligt kommit en till? Jaha! Det är fem miljoner andra idioter som, precis som jag, sitter och ringer. Slösar ut tia efter tia på telefonsamtal som (om man har guldbyxorna på sig) kan leta till en vinst. Fast de pengarna kommer direkt efter att vinstskatten har dragits, läggas på att betala tillbaka telefonräkingen som vid det här laget blivit så hög, av alla hoppfulla telefonsamtal, att det inte finns ett ynka korvöre kvar.
Nej, jag gjorde helt enkelt slut med televisionen och gick tillbaka till min trogna älskare Datorn och började skriva blogg istället.
Toner till väntan
Alltid lika roligt att sitta i en telefonkö som har väntmusik. Sitter och lyssnar på någonslags samba medan jag väntar på att macsupporten skall svara. Mycket trevligt. Fast all väntmusik är inte bra. Den värsta är tres. Den liksom ettsar sig fast på hjärnhinnan som ett ett år gammalt tuggummi. Men reklamen fugerar. Man vet vilka som har tre, men jag har ingen aning om vilka som har telia eller halebop.
Någonting jag saknar är hissmusik. När kommer den tillbaka?
Någonting jag saknar är hissmusik. När kommer den tillbaka?