Åtta dagar i veckan

Igår cyklade jag första gången, i år, utan termobyxor. Jackan var halvöppen och klockan var runt 21. Medan jag trampade, tänkte jag på hur jag skulle breda ut filten i helgen. Omsorgsfullt skulle jag stryka den mot gräset så att inga veck uppstod. Sedan skulle jag sätta på mig ett par heltäckande solglasögon, och lägga mig ned. Jag hade inte brytt mig, om några myror hittade min plats. Jag skulle välkomna dem upp, duka upp en sockerbit och därefter återgå till mig själv.

Sedan planerade jag in den italienska glassbaren, vilka kläder jag skulle ha på mig de närmaste dagarna och hur jag skulle ta ut datorn och blogga från altanen.

I morse var känslan försvunnen. Cellerna sprudlade inte längre av energi. Jag kunde inte sätta fingret på det. Istället gnuggade jag mina ögon, drack mitt te och tog på mig gummistövlarna. Med paraplyet uppfällt gick jag till bussen.