Kakmonstret

Jag cyklar förbi ett högt plank. Överraskande dyker det upp en ovanligt ful unge. Han försvinner igen. Jag tänker att han säkert har en sådan där gigantisk studsmatta, som han gömmer bakom väggen. Vilken tur att han inte började prata. En del dumma ungar gör det. Börjar fråga konstiga saker helt utan anledning.

- Vill du ha en kaka!? skriker han plötsligt över staketet.
Munnen saknar tänder. Han har bärgis slagit ut dem när han hoppat för högt på sin studsmatta.
- Nej, det är bra hörredu, svarar jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback