"Försök gärna igen"
Zappade lite mellan tvkanalerna i morse. Jag är inte den som kollar på tv särskilt mycket, så att jag ens satt där mer en fem minuter är en sensation. Hursomhelst fasnade jag framför det här ordpusselprogrammet Momento på någon okänd kanal. Jag minns när de här sortens program började trilla in i tablåerna. Det var ganska länge sedan. Kanske tre till fyra år sedan. Då såg jag jämt på dem. Ordjakten på tv4 var min favorit. Jag kunde sitta och kolla på ett helt sådant program och gissa ord. Frustrationen att jag inte fick ringa in och vinna alla dessa pengarna var olidlig (jag var inte myndig). Tillslut svalnade mitt intresse. Kan jämföra det med en obesvarad kärlek. När man inte får någonting tillbaka så är det inte lika kul att vara kär längre.
Men idag. Några år efter att jag förträngt min gamla flamma. Satt där framför burken igen och det gick det upp ett ljus för mig. Jag är ju faktiskt gammal nog nu. Jag tog upp telefonen och knappade in NÅLL NITTI NIE TREHUNNRA TJUFEM TJUFEM. Eller är det nummret till IDOL?
"Hej tack för att du ringde, du får tyvärr inte knappa in ditt telefonummer den här gången, men försök gärna igen. Hejdå!" Sjävklart är jag så inställd på att jag skall vinna de här pengarna, så jag ringer igen. Och igen. När jag inte kommer fram zappar jag över till nästa ordlekskanal och ringer där med.
Men!? Varför kommer jag inte fram? Jag har ju kommit över den ena tröskeln. Har det helt plötsligt kommit en till? Jaha! Det är fem miljoner andra idioter som, precis som jag, sitter och ringer. Slösar ut tia efter tia på telefonsamtal som (om man har guldbyxorna på sig) kan leta till en vinst. Fast de pengarna kommer direkt efter att vinstskatten har dragits, läggas på att betala tillbaka telefonräkingen som vid det här laget blivit så hög, av alla hoppfulla telefonsamtal, att det inte finns ett ynka korvöre kvar.
Nej, jag gjorde helt enkelt slut med televisionen och gick tillbaka till min trogna älskare Datorn och började skriva blogg istället.
Men idag. Några år efter att jag förträngt min gamla flamma. Satt där framför burken igen och det gick det upp ett ljus för mig. Jag är ju faktiskt gammal nog nu. Jag tog upp telefonen och knappade in NÅLL NITTI NIE TREHUNNRA TJUFEM TJUFEM. Eller är det nummret till IDOL?
"Hej tack för att du ringde, du får tyvärr inte knappa in ditt telefonummer den här gången, men försök gärna igen. Hejdå!" Sjävklart är jag så inställd på att jag skall vinna de här pengarna, så jag ringer igen. Och igen. När jag inte kommer fram zappar jag över till nästa ordlekskanal och ringer där med.
Men!? Varför kommer jag inte fram? Jag har ju kommit över den ena tröskeln. Har det helt plötsligt kommit en till? Jaha! Det är fem miljoner andra idioter som, precis som jag, sitter och ringer. Slösar ut tia efter tia på telefonsamtal som (om man har guldbyxorna på sig) kan leta till en vinst. Fast de pengarna kommer direkt efter att vinstskatten har dragits, läggas på att betala tillbaka telefonräkingen som vid det här laget blivit så hög, av alla hoppfulla telefonsamtal, att det inte finns ett ynka korvöre kvar.
Nej, jag gjorde helt enkelt slut med televisionen och gick tillbaka till min trogna älskare Datorn och började skriva blogg istället.
Kommentarer
Trackback