Åtta dagar i veckan

Den 22 åker jag hem till Halmstad. Bara sex dagar kvar. Mindre än en vecka. Gött.

Jag känner mig som ett barn i ljummet vatten.

Ingen mer alkohol på ett tag framöver. Jag åker till Indien. Köper luftiga brallor. Därefter vidare till Jamaica. Vi ses senare.

Tja

Det är pyjamasparty.

God morgon lördag.

Jag är jävligt cool.

Är speedad till tusen. Jobbade 12 timmar utan att blinka. Hade kunnat jobba längre. Den här veckan har rusat förbi och jag vill inte att den tar slut. Eller det vill jag. Nästa vecka kommer bli bättre.

Pratade med Josefin tidigare. Hon gav mig någonting att tänka på. Det känns bra. Riktigt bra.

Okej. Nu är det lugnt. Har tagit ångestdämpande.

En aning sentimental igår.

Så här frustrerad har jag inte varit sedan i somras. Det är smärta. Hjälp mig.

Det finns två saker jag vill väldigt mycket. Den ena är att jag vill kunna ordna det jag vill ha, så jag får det.

Ingen övertid. Det betyder att jag får några timmar socialt liv. Skall promenera till Life och träna. Egentligen har jag ingen lust. Förmodligen blir detta enda dagen jag kan gå till gymet den här veckan. Känner mig tvingad.

Skall se ett avsnitt Weeds innan jag rör på mig. Varför finns inte avsnitt 10 ur säsong två någonstans?

ps. Anna, du får mig att känna mig bra.

Jag önskar att jag var cool och inte skämdes. Eller egentligen önskar jag att jag inte var så fruktansvärd pinsam när jag dricker alkohol. Men om vi säger att den önskan inte går att uppfylla, då önskar jag att jag aldrig blev nervös eller generad. Att jag bara kunde skratta bort alla dumheter.

Sedan önskar jag massor av mer saker. Men det får jag skriva om en annan gång. Jag måste hämta tvättet. Vår tvättmaskin är trasig. Eller den är inte trasig.Filtret behöver rensas och vi vet inte hur man gör. Ingen orkar ta tag i det heller. Nu står vi här utan tvättmaskin. Får tvätta i källaren. Då blir alla tanterna sura när vi tar deras tider. Jag tänkte att man kanske kunde tvätta på natten. Då sover väl alla gamla? Eller är det då de är vakna?

Det är tråkigt att skriva för att göra andra nöjda. För att verka häftig och intressant. Förmodligen är det anledningen till att bloggen ekar med min frånvaro.

Tänkte försöka mig på ett inlägg. Några ord. Skall ignorera tanken på att någon annan kommer läsa. Låtsas att den enda internetanvändaren i hela världen, är jag.

Som det var förr. Den enda datorn som fanns var stor som ett hus. Hade blivit jobbigt om webben var lika populär då, som nu. Bara en person i hela staden hade dator. Då hade man helt plötsligt blivit populär. Alla hade velat komma hem till en och surfa. Det hade kunnat hända galna grejer då.

Fast så hade det ju inte varit. Man hade antagligen börjat ta betalt. Då hade det inte  blivit lika vänskapligt längre. Till slut hade man köpt en hela lokal och man hade fått boka datorn flera månader i förväg.

Nej. Jag skrev inte det där.