Åtta dagar i veckan

Tänkt dig att du står ansikte mot ansikte med en person som har styckat någon. Delarna ligger utspridda bakom denne, eftersom han står med ryggen mot trädgården. Du står i dörröppningen. Till hans hus. Du känner honom sedan innan och han har aldrig uppträtt skrämmande tidigare.Du ser blodet och hans luriga ansiktsutryck, och känslan av att han söker hjälp, hos dig. Ditt eget hus ligger inte långt därifrån, men du kan inte springa. Han leder dig ut för att visa dig sitt dåd. Då vaknar du.

När jag hade kommit till medvetande kollade jag mig omkring. Han var inte där. Jag var yrvaken. Hade insett att allting var en dröm, men kunde inte låta bli att tveka. Jag försökte samla tankarna i några sekunder. Jag tassade försiktigt upp. Lyssnade. Diskret vred jag om nyckeln i låset. Kände på handtaget för att försäkra mig om att den var låst. Smög tillbaka till sängen. Tände en till lampa och försökte somna om.

Analys:
Styckningen kommer från boken jag precis har läst. Personen ifråga var det inte länge sedan jag träffade, och han är inte den jag umgås med dagligen. Det ettsade väl sig fast på något sett. Hans trädgård har jag gått förbi av olika anledningar den senaste tiden. Det hänger ihop. Tack och lov.