Åtta dagar i veckan

Stölden. Jag var i full gång med att packa varor, när Teamledaren Martin gör sig hörd. Om man var intresserad av att arbeta i helgen skulle man höra av sig till honom. Jag släpper allting och går med raska steg, bort till hans skrivbord. Där skriver jag på listan, kallpratar och går därifrån.

Väl tillbaka vid packdisken står jag med en ny mobil i handen. Jag har ingen aning om var den kommer ifrån. Reflexmessigt börjar jag leta efter plocklistan. Den som visar med vilka andra varor jag skall packetera ned tillsammans med telefonen. Till min förfäran hittar jag ingenting. Paniken börjar sprida sig när jag får för mig att jag glömt stoppa ned den i något av alla paket jag har arbetat mig igenom.

Innan dagen är slut lämnar jag telefonen till hjälpdisken. Jag säger att jag hittade den vid packeteringen och att jag inte har någon aning om var den kommer ifrån. Vilket är sant.

På morgonmötet dagen därpå var Martin frustrerad. Hans nyköpta mobil var borta. Om någon hade sett, eller visste någonting skulle de genast berätta för honom. Då slog det mig.

Det måste ha varit den telefonen som jag hittade! Försiktigt smög jag mig fram till Martin när mötet var slut. Jag berättade vad jag hade gjord med den. Han blev lättad.

Jag måste helt enkelt ha tagit med telefonen från hans skrivbord när jag skrev upp mig på listan för helgjobb. Jag har inget som helst minne av det här. Fruktansvärt pinsamt. Hela kompett pratade om stölden.

 Det var jag som gjorde det.