Åtta dagar i veckan

Så här frustrerad har jag inte varit sedan i somras. Det är smärta. Hjälp mig.

Det finns två saker jag vill väldigt mycket. Den ena är att jag vill kunna ordna det jag vill ha, så jag får det.

Ingen övertid. Det betyder att jag får några timmar socialt liv. Skall promenera till Life och träna. Egentligen har jag ingen lust. Förmodligen blir detta enda dagen jag kan gå till gymet den här veckan. Känner mig tvingad.

Skall se ett avsnitt Weeds innan jag rör på mig. Varför finns inte avsnitt 10 ur säsong två någonstans?

ps. Anna, du får mig att känna mig bra.

Jag önskar att jag var cool och inte skämdes. Eller egentligen önskar jag att jag inte var så fruktansvärd pinsam när jag dricker alkohol. Men om vi säger att den önskan inte går att uppfylla, då önskar jag att jag aldrig blev nervös eller generad. Att jag bara kunde skratta bort alla dumheter.

Sedan önskar jag massor av mer saker. Men det får jag skriva om en annan gång. Jag måste hämta tvättet. Vår tvättmaskin är trasig. Eller den är inte trasig.Filtret behöver rensas och vi vet inte hur man gör. Ingen orkar ta tag i det heller. Nu står vi här utan tvättmaskin. Får tvätta i källaren. Då blir alla tanterna sura när vi tar deras tider. Jag tänkte att man kanske kunde tvätta på natten. Då sover väl alla gamla? Eller är det då de är vakna?

Det är tråkigt att skriva för att göra andra nöjda. För att verka häftig och intressant. Förmodligen är det anledningen till att bloggen ekar med min frånvaro.

Tänkte försöka mig på ett inlägg. Några ord. Skall ignorera tanken på att någon annan kommer läsa. Låtsas att den enda internetanvändaren i hela världen, är jag.

Som det var förr. Den enda datorn som fanns var stor som ett hus. Hade blivit jobbigt om webben var lika populär då, som nu. Bara en person i hela staden hade dator. Då hade man helt plötsligt blivit populär. Alla hade velat komma hem till en och surfa. Det hade kunnat hända galna grejer då.

Fast så hade det ju inte varit. Man hade antagligen börjat ta betalt. Då hade det inte  blivit lika vänskapligt längre. Till slut hade man köpt en hela lokal och man hade fått boka datorn flera månader i förväg.

Nej. Jag skrev inte det där.

Regnet piskar mot rutorna. Vinden viner och naturen säger ifrån. Idag skall man inte sätta sin fot utomhus. Jag hade gärna stannat där jag är och lyssnat på ljuden. Kollat på vattnet som dränker gatorna och porlar längs med fönstren.

Men ack nej! Jag är inte uppe klockan sex för att vara sentimental. Snacka bullshit och briljera med mitt goda ordförråd.  Ve och fasa! Nej, jag skall jobba såklart.  Skall bara hiva tet, borsta gaddarna och kasta mig ut i pissvädret. Hell yeah!

läsare av denna text.

Har precis sett The number 23. Kan inte låta bli att känna mig förföljd av tjugotre. Det var 23 dagar sedan jag slutade blogga. 32 arbetsdagar till jag får semester. 2300 avslutar jag detta inlägg.

Eller?

Smickrande att folk reagerar på att jag inte skriver. Nu blev jag motiverad igen!

Sitter och väntar på att klockan skall bli tio över åtta. Då kommer Lam och hämtar mig. Jobbar 0830 till 1630. Om det inte blir övertid det vill säga. Allting är som vanligt. Nästan. Kommer med en djupare redovisning efter jobbet.

Puss

Lisa Skole is vill skriva men måste sova. Puss och kram

Jobbar 06skiftet. Det vill säga, vakna, arbeta, övertid/träna?, sova. Och om igen.

Måste sova. Börjar jobba klockan 06 i morgon.

Lördagen var blandad. Humöret låg i centrifugen och jag ville varken det ena eller den andra. Blev dragen till en fest några minuter från stan.

Cynthias arbetskamrat stod för kalaset. Hade ingen alkohol med mig och satt nykter i början av kvällen. Däremot bjöds det på diverse dricka när folk blev berusade. Jan Erik var inte snål och betalade både taxi till stan, inträde på Play och erbjöd rum på Park. Hotellfrukost är ju inte fel, tänkte jag men blev övertalad av Cynthias tvivlande blick. 

Efter några snabba sms smet vi till The old sportsman för att bli nekade inträde. Stod utanför och väntade på att Roberto skulle dyka upp. Då det dröjde försökte vi förhandla med vakten. Ingenting fungerade och vi gick med bestämde steg till Perfect pizza. Doften av italiensk restaurang gav mig en nostalgishock och vi försvann ut lika snabbt som vi kom in.

Det blev Manu Chao och champagne hos R. Därefter vandrade jag hemmåt. En helt okej kväll. Ett ljus i mörkret. 

Jag tror att jag behöver en pojkvän.

Den här dagen förtjänar ingen deodorant.

Jag fegar när det blir för mycket. Känner mig jagad. Måste sova. Träna i morgon vid 11.

Har nytt nummer.

Är nervös och orolig. Hur skall jag klara det här? Tänk om det händer någonting? Vad gör jag om pengarna inte räcker? Om två veckor måste allting vara klart. Om det blir ordnat tidigare kommer priset reduceras något. Tänker att jag kommer irritera mig på min partner. Han kanske inte är den han utgett sig för att vara. Jag längtar till Halmstad. Om jag fattar det här beslutet kommer jag inte kunna infinna mig i min hemstad på lång tid. Borde jag inte blåsa av hela kalaset? Jag är för ung.

Här får du din livs chans, och du tvekar?! Skärpning! Du får sluta vara en sådan mes. Man kan inte vara rädd för allting hela tiden. Du kommer ha vansinnigt kul. Det är det här du har drömt om hela tiden. Det var såhär du ville ha det. Du valde det långt innan det ens kom på tal. Pengarna kommer räcka. Varför funderar du på det? Blir det lite knapert får du stå ut med det. Bangar du ur nu kommer du ångra dig resten av livet.