Åtta dagar i veckan

Tv är inte min grej. Skall jag vara ärlig vet jag inte hur man ser på tv. Så fort det blir reklam går jag. Eller när intensiviteten i programmet tonar av, börjar det krypa i mina ben. De gångerna jag kollar, är när jag äter frukost. Då sätter jag bara på apparaten. Jag zappar inte. Kanalen den förre tvtittaren såg på, är det jag ser. Oftast är det Efter Tio på tv4 eller 24 direkt jag flyktigt slänger blickar på, medan jag surplar på mitt te.

Min bästa vän Hanna är tvärt om. Hon är dumburkens okrönta drottning. Hon vet vilka dagar där det inte går någonting bra, hon kan alla karaktärernas namn i samtliga tvserier på kanal 5, Melodifestivalen och Lets Dance. Idols glansperiod var ett helvete. Varje fredag när det vankades fest skulle det vara Idolkväll. Försöka komma in i partystämmning med en ylande  Marie Picasso är svårt. Jag stannade tillslut hemma. Inte hela kvällen, men såpass länge att Idolhysterin hann lägga sig.

Jag gillar trots allt filmkrönikan, Robins och Velvet. Fast det är väldigt sällan jag ser de programmen. Oftast lyckas jag inte pricka in rätt tidpunkt. Eller så såg den förre tvtittaren på fel kanal.