Nattlig sammankomst

Det hela började som en svart gestalt. Det var ingen annan i närheten. Jag stod och betraktade honom i mörkret. Då började han plötsligt hoppa omkring helt ohejdat. Han studsar runt som en kula i ett flipperspel. Jag skrattar tyst. Likt en katt skakar jag av mig skuggorna och gör mig synlig. Han slutar med sina rörelser och glider emot mig.

Jag föreslår te. Han säger att jag är bäst.
- Får jag spela? undrar han när han får syn på pianot.
Jag står i köket när jag hör tonerna från mitt instrument. Jag skrattar. Högt den här gången. Jag kan inte sluta skratta. Det låter fruktansvärt. Jag skrattar och hoppas att han snart ger upp. Det gör han inte. Tillslut står jag inte ut längre.

Han vänder sig om och ler.
Jag ler tillbaka.
- Du är riktigt dålig, säger jag.
Han fortsätter att spela. Envetet klinkar han utan några tankar på att sluta.
- Jag klarar inte det här längre!
Först när jag serverar tet slutar han.

Vi pratar om hans grannar. Jag kiknar när han imiterar dem. Ett äldre par som är galna rasister. De brukar öppna dörren på glänt och gny när han går nedför trappan. Han berättar om sin tro på kärleken, om sin pappa i Afrika och att han lyssnar på Ulf Lundell.

Natten är mörkare nu än vad den var innan. Jag går på en linje och han bredbent. När jag lämnar honom hoppar han inte. Han bara försvinner. Jag går hem och upptäcker att den vita soffan har blivit svart.

Kommentarer
Postat av: Jonathan

Nattlig sammankomst

Haha madoun :D

2008-03-27 @ 19:25:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback