Toaproblem i det vita Ryssland
Nu tänkte jag redogöra lite mer utförligt om det här med våran Vitrysslandstrip.
Det var lärorikt och världens upplevelse. Jag anade redan innan vi åkte hur det var, men det var så mycket värre, och samtidigt så mycket bättre. Min och Annas bostad var jättebra och Anna var en prima-ballerina-rumskamrat! Jag hade förväntat mig att lida i en hel vecka. Det gjorde jag inte. Jag njöt av att känna på skillnaden och att lära mig genom mina egna reflektioner.
Det stora problemet vi ständigt stötte på var toaletterna. Det fanns aldrig toaletter tillgängliga och när man väl fann en så kunde man inte räkna med att det var mer än ett mörkt rum med ett hål i marken. Jag funder på om man överhuvudtaget går på toa i Vitryssland? Fast hemma hos mig och Anna var toaletten helt okej. Värst var det för Tanja och Tove.
- Jag led med er! (Samtidigt jag jag kände mig såå nöjd med mig själv för att jag hade det så bra)
Det värsta toapromemet för mig var när vi åkte från Baranovichi till Minsk flygplats och jag hade hållt mig så länge att jag började gråta.
- Jag har aldrig varit så kissnödig i hela mitt liv!
Det här med språket som jag nämnde i förra inlägget var en sak som gjorde mig måttligt irriterad varje dag. I Vitryssland är man inte så bra på engelska. Istället för att erkänna att man inte förstår så nickar man bara och säger; "Yeeees, maaaybeeeee..". Detta ledde till missförstånd, vilket jag inte är så förtrjust i. Jag vet inte hur många gånger jag fick mina "HON ÄR SÅ JÄVLA DRÖÖÖÖÖÖÖÖGH!"-utbrott.
- Förlåt alla stackars Vitryssar. Men snälla, det är inte så farligt att erkänna att man inte förstår. Ni kanske till och med kan LÄRA er någonting av det.
Shoppingen bestod mest av lite handarbete, skarfs, babushkor och cig (4 kr paketet, eller hur var det?). Det jobbiga var att jag trodde att jag gjort av med alla mina pengar. Jag grubblade över detta jättelänge. Hur kunde jag ha brännt så mycket? Jag har ju knappt köpt någonting. Svaret på gåtan kom när jag packade upp min resväska och hittade en hel del pengar. Så nu sitter jag här med massa vitrysska pengar som inte går att växla in någon annan stans än i själva landet. DISCO!
Avslutningsvis vill jag tacka gruppen. Tanja, Anna, Tove och Stefan. Ni har varit de bästa att arbeta med och vi har haft buskul.
- SKALL VI REDAN NU BOKA EN VITRYSSLANDSRESA TILL NÄSTA ÅR?
- YEEES, MAYBEEE!
Det var lärorikt och världens upplevelse. Jag anade redan innan vi åkte hur det var, men det var så mycket värre, och samtidigt så mycket bättre. Min och Annas bostad var jättebra och Anna var en prima-ballerina-rumskamrat! Jag hade förväntat mig att lida i en hel vecka. Det gjorde jag inte. Jag njöt av att känna på skillnaden och att lära mig genom mina egna reflektioner.
Det stora problemet vi ständigt stötte på var toaletterna. Det fanns aldrig toaletter tillgängliga och när man väl fann en så kunde man inte räkna med att det var mer än ett mörkt rum med ett hål i marken. Jag funder på om man överhuvudtaget går på toa i Vitryssland? Fast hemma hos mig och Anna var toaletten helt okej. Värst var det för Tanja och Tove.
- Jag led med er! (Samtidigt jag jag kände mig såå nöjd med mig själv för att jag hade det så bra)
Det värsta toapromemet för mig var när vi åkte från Baranovichi till Minsk flygplats och jag hade hållt mig så länge att jag började gråta.
- Jag har aldrig varit så kissnödig i hela mitt liv!
Det här med språket som jag nämnde i förra inlägget var en sak som gjorde mig måttligt irriterad varje dag. I Vitryssland är man inte så bra på engelska. Istället för att erkänna att man inte förstår så nickar man bara och säger; "Yeeees, maaaybeeeee..". Detta ledde till missförstånd, vilket jag inte är så förtrjust i. Jag vet inte hur många gånger jag fick mina "HON ÄR SÅ JÄVLA DRÖÖÖÖÖÖÖÖGH!"-utbrott.
- Förlåt alla stackars Vitryssar. Men snälla, det är inte så farligt att erkänna att man inte förstår. Ni kanske till och med kan LÄRA er någonting av det.
Shoppingen bestod mest av lite handarbete, skarfs, babushkor och cig (4 kr paketet, eller hur var det?). Det jobbiga var att jag trodde att jag gjort av med alla mina pengar. Jag grubblade över detta jättelänge. Hur kunde jag ha brännt så mycket? Jag har ju knappt köpt någonting. Svaret på gåtan kom när jag packade upp min resväska och hittade en hel del pengar. Så nu sitter jag här med massa vitrysska pengar som inte går att växla in någon annan stans än i själva landet. DISCO!
Avslutningsvis vill jag tacka gruppen. Tanja, Anna, Tove och Stefan. Ni har varit de bästa att arbeta med och vi har haft buskul.
- SKALL VI REDAN NU BOKA EN VITRYSSLANDSRESA TILL NÄSTA ÅR?
- YEEES, MAYBEEE!
Kommentarer
Trackback