Åtta dagar i veckan

Hjältar och skurkar var temat på kalaset i Harplinge som vi var på igår. Jag är inte jätteförtjust i maskerad så jag var skeptisk redan från början. Men efter mycket om och men övertalar Hanna mig att hänga med och jag klär ut mig till Catwoman. En karaktär som är lätt att ransformera tillbaka till normal, ifall jag får tråkigt och skulle vilja åka in till stan.

Jönssonligan och Catwoman sitter alltså och förfestar.
Jag är pepp och känner mig nöjd med min outfit.
- Intet anande om vad som komma skall.

På bussen som skall ta oss till Harplinge börjar det. Jag ser en, nej två... nej tio stycken catwoman. En hel hög med tjejer som alla ser likadana ut. Jag reser ragg, fräser lite, men lugnar mig snart när jag ser hur mycket snyggare jag är. Men väl framme på festen dyker det upp fler och fler catwoman och i entrén möts jag av kommentaren "Låt mig gissa, men är det En Till catwoman som kommmer!"

Jag blir djupt deprimerad. Helt opepp och vill bara därifrån. Jag reser mig upp och skall precis tänka på refrängen när det slår mig att jag befinner mig ute på vischan (vilket betyder att jag inte kan åka hem utan måste vänta X antal timmar innan bussen går). Jag löser problemet genom att bli jävligt full.

När jag börjar må riktigt illa kommer bussen mycket lägligt och jag och Johanna åker hem till henne. Där sitter vi tills min taxi kommer. Sedan pratar jag bankärenden med taxichaffisen och festar loss med en kopp te innan jag somnar.